Vem har förutsättningarna att bli en duktig veterinär?

I dessa ansökningsdagar leder tankarna till hur intagningssystemet fungerar. Den som har bäst betyg eller skriver bäst på högskoleprovet kommer in. Men är det de personerna som har bäst förutsättningar att bli duktiga veterinärer? Kanske är det de personer som har bäst förutsättningar att kunna tillgodogöra sig utbildningen? Det hade varit intressant att följa några klasser och se vilka intagningsgrupper som klarar sig bäst genom utbildningen och senare i yrkeslivet. Är det de som skrivit bra på högskoleprovet eller dom som har bra betyg?

Tyvärr, bedöms inte de kanske viktigaste förutsättningarna för att kunna bli en duktig veterinär. Nämligen passionen för djur och medicin. I dagsläget kan man ta sig in på veterinärutbildningen utan att ha något intresse för djur. Det är lite av ett hypotetiskt problem just på veterinärutbildningen då jag inte tror att det är ett problem. De som söker in till veterinärutbildningen har ofta valt just veterinärmedicin för att man gärna arbetar med djur. Desto större är problemet på humanmedicinsidan, där man kan ta sig in på läkarlinjen utan att brinna för människors välbefinnande.

Dock har jag kurskamrater som är intresserade av medicin men tycker det är jobbigt att interagera med människor och istället föredrar djur. Deras utmaning är just djurägarkontakten.

Vad är det mest rättvisa intagningssystemet? Vad ska det baseras på? Ett lämplighetstest hade kanske kunnat komplettera eller ersätta det nuvarande systemet?

Själv har jag ett brinnande intresse för djur men hade först inte tänkt så mycket på att det är medicin man läser. Det låter lite dumt så har i efterhand, men det krävs ett STORT intresse för medicin. Som tur var har kemi alltid varit ett av mina favoritämnen (stort tack till de duktiga kemilärarna Gudrun och Ann-Charlotte som gjorde kemi till något jätteintressant), och steget till medicin är litet.