Dissekering

Fredag morgon på Asis, alla är på gott humör och helgen stundar. En snäll kursare har lämnat en hel packe latexhandskar! Handskarna som annars erbjuds på Asis är av modellen one-size-fits-all. Beskrivningen stämmer om du är en direkt nedstigande släkting till Michelinmannen. Att dissekera med skolans handskar är som att tranchera julskinkan med ugnsvantarna på. Inte riktigt men nästan.

Redan i första grupprummet hittar jag två favoritkursare och en trevlig husdjursagronom att dissekera med. De är redan i full gång med rörelseapparaten. Här gäller det att identifiera rätt muskler. Vi klämmer, vänder, drar lite, för att orientera oss fram. Jag slår i några anatomiböcker, men får inte musculus scalenus att stämma. Märkligt! Inte heller musculus deltoideus ser riktigt ut som den ska. Patogent kanske? Borde vi gå över i obduktionsmode? Några muskler senare inser jag att vår hund är en katt! Helgens sociala aktiviteter känns plötsligt avlägsna. Uppenbarligen måste här pluggas anatomi!
Veterinärstuderande utan vårsolbränna,
JP

Första veckan på klinisk anatomi

Så har kursen klinisk anatomi dragit igång på allvar. Nu är vi tillbaka på Asis och dissikerar. Det känns faktiskt bra och välbehövligt att repetera anatomin. Basgruppen jag hamnat i är bra, fast helst hade jag nog hoppat över grupparbete.... inget för en sävlig skåning som jag.

I fredags var vi på röntgen. Uppgiften gick ut på att röntga hunden Expo (inköpt på Toys 'R' us skulle jag gissa) med instoppad tibia i höger bakben. Jag började med att brottas med den tunga röntgenapparaten för att få den i rätt läge, tills en kursare påpekade att det kanske var lättare att flytta på gosedjuret än den ett ton tunga röntgenapparaten. Väldigt irriterande! Varför göra det lätt för sig?

Gosehunden Expo var väldigt samarbetsvillig och låg helt stilla medan vi plåtade på. Dom hade tränat honom väl på "Toys 'R' us" gosedjursavdelning. Med tanke på att benet tibia började vid ländkotorna och slutade i tassen var Expo unik på många sätt. Men man ska inte vara petig, vi är nu förberedda på det mesta!

Det visade sig snabbt att röntgen var inte Annikas grej (fiktivt namn på en kursare). Första gången hon nukade Expo blev det ingen bild och andra gången hon tryckte av gick Gamla Bettan (röntgenapparaten) sönder! Den hade varit en trogen tjänare i och fungerat felfrittt i snart 50 år. Trots allt tog Annika det bra. Hon tryckte i sig ytterligare några sega råttor och framkallade ännu en plåt. Även röntgenpersonalen tog det bra som var väldigt vänlig, glad, informativ och bjöd på godiset. Utraljud är kanske Annikas grej trots allt...
Veterinärstudenten
JP