Hur blir djurägare och djur bemötta av veterinärer? Känner sig folk välkomna och välbemötta på djurkliniker? Förmedlas sjukdomstillstånd, råd, instruktioner, och allmän information på ett bra sätt? Är djurägare nöjda med sina besök?
Med hjälp av några praktiserande veterinärer och en riktigt duktig skådespelare iscensattes några scenario man led av att se! Det var många som vred på sig och önskade att dom aldrig kommer hamna i en liknande situation. I diskussionen som följde bidrog ovanligt många i klassen med synpunkter. Skådespelet hade berört och vi kunde identifiera oss med veterinärerna. Snart är vi där.... Hoppas, hoppas det här inte händer oss!
Kommunikation är oerhört viktigt och det framgick. Det är så onödigt när man gjort allt annat rätt att snubbla på mållinjen. Samtidigt är det inte alltid lätt. Det kan vara betungande situationer som djurägaren hamnar i, svåra beslut, sorg, rädsla, okunskap, aggressivitet, etc. som man måste ta hänsyn till. Dessutom uppskattas olika typer av kommunikation av olika generationer, kulturer och inte minst kön. Till exempel, en 85 major kanske inte uppskattar att bli daltad med utan vill ha saklig information för att kunna ta rätt beslut, medan en 11-årig ponnyägare kanske behöver en omsorgsfull, förstående, och empatisk veterinär (schabloniserat).
Det gäller att anpassa sig och läsa av djurägare och djur. /JP
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det har du helt rätt i! Det var bra att ni fick en sån genomgång. Jag var med om en situation igår på veterinärkliniken där kommunikationen kunde ha varit bättre.
SvaraRaderaJag är också veterinärstuderande, läs gärna min blogg! ;)
Tack för din kommentar på min blogg.
SvaraRaderaSom svar på din fråga:
Jag tycker skolan här i Köpenhamn är väldigt bra. Jag har läst lite förut om kurserna på SLU och det verkar som att där är det mer långa och breda kurser. Här har vi mer korta och separata kurser för varje ämne. Men nu har de gjort om schemat lite så de nya studerande får lite mer som er. Det tycker jag verkar bättre.