Rektalisering

Så var det äntligen dags för rektalisering av häst. Det är en av de vanligaste frågor man får när man berättar att man studerar veterinär medicin. Har du rektaliserat häst? Den klassiska bilden av en veterinär, med stetoskopet runt halsen, jeepen på gårdsplanen, hunden i passagerarsätet, och armen i baken på en häst.
Det är dagar som denna man är glad man valt veterinär medicin. Hästträck är kanske inte så mysigt men det kunde varit värre. Undervisningshästen Ocha är en social och snäll tjej. Hon vet var det handlar om och följer glatt med. På vägen passar hon på att skälla ut några av de andra undervisningshästarna i boxarna bredvid. Med morötter, klapp på mulen, och några komplimanger om snygga ben låter hon mig palpera mjälte, njure och blindtarm. Då och då vänder hon sig om och kikar lite medan hon smaskar i sig några morötter. Man får inte ha bråttom och rektalisering kan vara förknippat med livshotande risker för hästen. Inget som man ska pröva hemma i stallet. Jag kollar handsken och tvättar av henne ordentlig. På vägen tillbaka missar inte Ocha tillfället att än en gång sätta några kusar på plats.
Väl tillbaka i boxen flyr tankarna till ”i vår herres hage”, en TV-serie som skapade min första bild av en veterinär. En absurd nostalgi bubblar upp. Det var med Ocha jag för första gången rektaliserade! Jag stannar kvar i boxen, hämtar några fler morötter, kramar om henne och ger henne fler komplimanger om vackra ögon och mjuk man. Patetisk och blödig lämnar jag Ocha efter en kanon dag på kliniken! /JP